Kanske?! Jag vågar inte slappna av innan allt är fixat...

Idag har jag pratat med chefen över psykiatrin i NV skåne, och hon blev ruskigt arg över hur jag blivit behandlad av både sekreterare och psykiater.

På måndag ringer hon tillbaka, och ska ha fixat både intyg och remiss...
Sekreteraren fick sig en utskällning idag, på måndag är det dags för psykiatern. Han är bara där varannan vecka.

Håll tummarna för att allt faktiskt löser sig nu.
Jag orkar inte bråka mer! :'(

Snart blir jag helt knäpp, mer hysterisk än vanligt, helt...ja jag känner inte igen mig själv.

Idiotpsykiatern (som garanterat behöver mer hjälp än mig) vägrar fortfarande hjälpa mig.
Personligt Ombud fanns det inte i min kommun fick jag reda på av Ordf. i föreningen, så därifrån fick jag inte heller någon hjälp.

Pappa luskade runt lite i eftermiddags och hittade människan han letat efter och som han har varit i kontakt med tidigare. En människa som bla. har gjort en jäkla massa reportage för TV om just psykiatrivård och FK, men som numera arbetar som jurist för såna som mig, som vägras hjälp. Fick även hans telefonnummer, men hann inte ringa - för jag fick tag på kuratorn på sjukhuset, som även visade sig vara patientombudsman på samma ställe. Perfekt! FK skickade mig dit redan förra veckan, men hon har inte varit på plats eller kunnat prata på telefon med mig.
Nåja, hon ringde mig...och jag drog hela historien. Hon sa inte så mycket, utan bad mig hela tiden fortsätta när jag väl råkade vara tyst några minuter. Jag kände mig lovligt dum och tänkte att nu jävlar har jag gjort bort mig...som har åsikter kring någon på deras sjukhus och som dessutom kan verka och låta förbannat dum och blond (är inte känd för att vara smartast direkt). När jag var klar så...ja, så sa jag att jag var det. Väntade på en spydig kommentar, kanske var jag helt ute och reste...

Patientnämnden har inte velat hjälpa mig (fd. förtroendenämnen), så jag hade inte alltför stora förhoppningar om att en kurator kunde göra det heller. Men tji fick jag... Hennes kommentar var "Fy fan" (svär såna människor? :D *överraskad*). Hon blev jättearg och även hon poängterade att läkaren gjort fel! Tack! Det kändes bra att ÄNNU en gång få det bekräftat, jag ÄR inte helt jävla vriden som har reagerat på hans agerande. Ännu en gång fick jag en liten ljusglimt i allt helvete som jag faktiskt genomgår för tillfället. Dock beklagade hon att hon inte har hand om något som har med psykiatrin att göra (där försvann min ljusglimt...), men att jag Absolut skulle gå vidare med det! Till vem? Hans chef! Så jag fick namn och nummer, både på henne som styr HELA psykiatrivården i den delen av skåne, men även till områdeschefen - som finns i samma byggnad som idiotläkaren. Hon gissade på att det skulle bli en utredning (vad har jag nu ställt till med?)

Ja jävlar...orkar jag? Jag vill, men ändå inte. Men jag måste, då det handlar om ett par år till i mitt liv. Fan fan fan, jag är helt slut! Och samtalskontakt har jag blivit nekad på alla ställen (sjukhus) jag sökt än så länge den sista 1½ veckan...gissa hur många timmar jag gråter per dag...?

Många har undrat varför jag inte svarar i telefon, inte svarar på sms, eller på msn (fast mitt internet muppar sig som fan, så det är lite därför också :/)...det finns en enkel (?) anledning. Jag orkar inte! Jag är jätteledsen, men det finns ingen energi över. Den lilla jag har tvingas jag lägga på mig själv för att orka varje dag, orka med varje viktigt telefonsamtal, alla resor...allt.

Har varit ute på en lååång runda med de förbenta tanterna idag. Underbart! Har fått nys på lite nya ridvägar och jäklarns vad fint det är här! Ska få en annan väg till andra stranden, förmodligen rider vi ut igen redan till helgen. Inte bara för att det är roligt att rida, utan även för det sociala...ni anar inte hur roligt vi har ihop! Trivs verkligen, helt underbart - med alla!
Stallägaren skällde ut lite folk i morse, då vissa envisas med att ALLTID parkera mitt framför ena utgången i stallet. Jag blir galen! Vilket hon också blev, då hon flera gånger påpekat detsamma...det blev lite jobbig stämning där ett tag för de andra ;).

Kom hem från stallet för en timme sen, det blev lite...tja...sent. 
Stod och pratade en stund...då kom hennes son och frågade om vi Fortfarande stod på samma ställe...eh...ja. Han skrattade och frågade om vi var normalt funtade som kunde stå och prata skit i två timmar...tja, ja det kanske vi är ;). Efter ytterligare en timme kom hennes man med deras lilla hund i snöre, och frågade detsamma.

Nu ska jag ta min katt och lånevovven med mig till sängen (om katten släpper in honom idag, han blev bannlyst igår min säng är HANS säng). Katten var hysteriskt rädd för honom första dagen och då menar jag verkligen hysterisk. 
Just nu sitter de knappt en halvmeter ifrån varandra och glor. Katten står ut med mycket, men LEKA - nej tack! Snacka om att katten bestämmer över hunden, som väger sisådär en 50 kg mer. Ruskigt söta ihop!

Kom precis på att jag inte har ätit idag, magen skriiiiker.
Men jag har faktiskt inte hunnit. Var inte hemma förräns halv två i eftermiddags (fan vad jag avskyr människor som inte kan hålla tiden! Kul när man bestämt en tid och de dyker upp 2 timmar senare...), sen satt jag i telefon tills kl fem då det var dags att åka till stallet igen, så det blev en lång dag. Hemsk på många sätt och vis, men till slut var det riktigt bra. Skrattade till och med lite...:)

Nej...mat, sen katt, hund och säng som gäller. Ny dag imorgon, även då med jobb - men roligt jobb! Tror jag ska springa ut med svarta pojken en runda imorgon, hoppas dock på att han inte typ dör av rädsla över alla farliga saker (men han har blivit mkt bättre, men som jag har tränat!). Är dessutom riktigt stolt över lilla fröken Blond! Även där har jag tränat som en tok, på att hon ska klara av att stå ensam i hagen utan sina tanter, har sprungit ut och in i stallet med de andra för att hon ska lära sig.
Jag bad stallägaren slänga ut ett öga lite då och då för att kolla så hon fortfarande var i hagen *s*, vilket hon gladeligen gjorde. När vi kom tillbaka från ridtusen såg blondis oss, men hon sa inte ett ljud! Helt underbart! För säkerhetsskull fjäskade jag lite och gav henne och svarta pojken lite extra kraftfoder i hagen när vi red iväg...och det gick som sagt jättebra. Hörde att hon kallade lite när vi gick, men enligt stallägaren hade hon bara gnäggat lite, inte rusat runt i hagen med panik som hon tidigare gjort. Så jäkla skönt!
Nu ska jag börja vänja henne vid att bli HELT ensam ute också. Fortsätter det i den takten som det har gjort nu så klarar hon garanterat det redan i helgen. Sen ska det tränas att stå i box *puh*, det blir nog inte riktigt lika lätt. Sist hon stod inne och vi red iväg (då hade hon ändå sällskap) så hoppade hon över boxdörren, brakade in i den mittemot och har fått ärr i pannan och ovanför ögat. Alla andra småsår hon ådrog sig under den händelsen har läkt och blivit bra. Skönt :).
Är faktiskt jätteglad över att det går så bra! Och hon känns så glad!
Innan sommaren är slut ska jag ha travat på henne, kanske låta henen galoppera också, om hon självmant bjuder till och vill det. Jag har inte bråttom! Men det hade varit roligt om grunden satt, så jag kan börja rida ut henne lite smått, perfekt för små söta unghästar, att få kliva över stock och sten. Dessutom finns det lite läskiga saker som bara är Bra att få lära sig gå förbi! Typ den där fotbollsplanen där det tudligen är aktivitet varje dag på...men det är bara att träna, träna, träna.

Jag har en hel del planer för unghästarna i sommar, gamle svarten ska också igång ordentligt efter fången - han är tillräckligt mycket igång för att kunna tränas. Fick idag visat för mig ett ställe som vi kommer att lägga mycket tid på! Bara några hundra meter från stallet dessutom...där finns det kullar och backar.

Skulle sova...en blev jäkligt sugen på äpple! SÅ det blev ett sådant.
Det gör ont som faaan att äta det, men ja måste stå ut, för jag blir galen om jag inte kan äta frukt. Älskar det! Och äter massor i vanliga fall. Så gissa hur roligt det har varit att inte fått äta det på ett halvår? Jag får visserligen inte göra det nu heller enligt tandläkaren, oc det Gör fannat ont. Men, jag måste...

Jag var förresten helt säker på att jag hade ett paket cigg kvar idag. eller ja, jag ÄR säker på det - men hittar inte! Gissa hur rolig jag blir imorgon, eftrsom jag har en ynka kvar... Så jag tänker vara lite ego (för allas säkerhet dessutom) och åker inte till stallet förräns halv nio, då är jag på plats några minuter innan affären öppnar. Som sagt, för allas säkerhet...kaffe i stallet deusso. det enda som kommer att hända när jag vaknar är att fixa en mugg kaffe (som jag svepter på 2 minuter) och ut en runda för att gå ut med vovven. Sen raka vägen till bussen, med destiation ICA i Höllviken.

Nej nu är det dags för att sova, trängas med djurem ofh bara...tja, trängas

Uj uj...gissa om jag är trött, och yr som jag vet inte vad.
Kunde inte somna igår, för mycket tankar. Slösurfat och tittat på tv hela natten, mindre kul, men vad ska man göra..

Ska iväg och släppa ut hästarna, (jaa, de får stå inne lite längre idag..), mocka gör jag i eftermiddag - måste ändå dit tidigt för lektioner, måste sova en timme eller två till, annars överlever jag inte denna dagen.

Ska försöka få tag på eett Personligt Ombud idag också...

Någon som vill ha lite ångest?
Delar gärna med mig.

Jag slocknade på soffan efter tre någon gång, efter att ännu en gång ha gråtit som aldrig förr. Detta för att jag blev nekad vård även i denna kommunen...jag förstår ärligt talat inte hur de tänker. Varför?? Ett ord som jag använt mycket idag och hela förra veckan, det är just varför.

Jag är knäckt. Jävla sjukvård!
Ännu en gång blev jag nekad vård...

Vaknade strax innan åtta av att mobilen ringde... Gissa om jag är tacksam för att C äntligen fick liv i mig, annars hade jag förmodligen fortfarande sovit.

På torsdag ska jag rida ut en lång runda med stallägarens dotter, det ser jag verkligen fram emot. Vi kommer ruskigt bra överens :). Imorgon och på fredag har jag ett par lektioner, och på söndag uteritt...pust.

Idag har regnet vräkt ner, kallt som tusan och blåsten har varit värre än på väldigt länge. Imorgon har de lovat sol, med Många plusgrader - det ser jag fram emot, och behöver.

Nu ska jag försöka laga lite mat, huvudvärken har jag lyckats bota med kaffe.
Kom hem från stallet för en timme sen, blev en halvtimme senare än vad planerat (tur bussarna går ganska ofta trots att det är sent..), då jag råkade träffa på stallägaren, dottern och hennes man. När vi börjar prata drar det alltid gärna ut lite på tiden *s*.

Imorgon är det dags att ta tag i allt igen, hoppas orken finns där.

Just ja, jag ska vara vovvevakt denna veckan :D. Inte fått tag på hyresvärden för att kolla om det är ok, men va fan, han tyckte ju själv att jag skulle skaffa katt så det lär ju inte vara några större problem. Stor vovve i litet hus haha, trååångt! Men jag är världsbäst på att klia på djur, och gör det mer än gärna.

Nej, mat och sova var det...

Två

Tre

Fyra

Fem

Poff

Jag är måttligt trött på människor som säger en sak, men gör en annan...

Känslor.

Jag har ju glömt berätta om min dejt med fotografen!
Dock inte mycket intressant, blev intervjuad i telefon från en reporter i Sthlm, och fotad av en annan i Malmö...

http://www.expressen.se/halsa/1.1168807/jenny-27-svanger-annu-mer-i-humoret-med-tabletterna

(så, nu kan jag skämmas igen! men kunde inte låta bli att länka haha. Min anonymitet är ju inte speciellt bra längre så vad spelar det för roll...)

Ego.

Jag behöver pengar.
Men hinner inte jobba.

Hur i hela fridens namn gör man då?