Jag är verkligen ingen stjärna i köket, precis tvärtom. Det ser ut som om det har varit en orkan...med andra ord har det där anti-stjärnanaktiga med röran att göra. För jag är inte så kass på att laga mat som jag (och många andra) trodde ;).

Mat är en sak. Baka är en annan.
OJ va bra jag är på det!!

Sitter just nu med en ny variant (recept, vad är det? överkurs...roligare att improvisera) av äpplekaka framför mig, naturligtvis dränkt i vaniljsås.
Gott som tusan!

Nu kan ni fortsätta vara avundsjuka för att jag äter detta och inte ni... ;)

Det råkar inte vara någon som har 3  månadshyror över till mig?

Idag ska jag ringa på en ny lägenhet!

Håll tummarna! Stället vore verkligen...guld...på många sätt och vis...

Vaknade halv fem. Kaffe kaffe.

*

Ja det blev min hemläxa, ´men det har inte skötts ordentligt..

En bra sak idag...

En positiv sak idag.
Säger som någon anan (som tipsade mig ;)), '''

Jag vaknade.

Håll tummarna för att förhandlingarna är klara innan den 15:e Juli.

Blir det strejk får jag rejäla problem!

http://www.kommunal.se/Medlem/Avtal-och-lagar/Lonekamp/Trafikforhandlingarna-2008/Kommunal-varslar-om-strejk-mot-Bussarbetsgivarna/

I värsta fall får jag försöka hyra in mig hos stallägaren (ja vad fan, det finns en hel ovanvåning ledig...). Alternativet är om det går en buss då och då, men det blir väldigt långa dagar i stallet i så fall. Visst, jag klarar mig, men ändå...surt, mycket surt...

*

Vad underbart att inte kunna sova. Nej.
Fullproppad med medicin men noll reaktion på det...

Visserligen har det varit mest kaos hela dagen, har pratat med läkare, chefer, idioter till sekreterare mm...men det kanske ordnar sig nu, så förhoppningsvsis är det bara spänningarna som släppt och som har gjort att mitt huvud strejkar totalt. Annica sa att det var det i alla fall...och eftersom hon är klok som en bok så har hon rätt *vet*.

Mina sömnvanor har blivit mycket sämre. Borde vara tvärtom! Får sova till 8-9-tiden några dagar i veckan nu och det är ganska skönt. Hade gärna sovit en timme till, men min katt har inte riktigt samma åsikt som mig i den frågan. Vaknar jag och sen somnar igen blir han vansinnig. När jag sen råkar vakna en liten stund senare, raglar ut från sovrummet för att i ett tappert försök få kaffe så fort som möjligt, så möter jag...kaos... Han river upp och ner på huset totalt!

Jag behöver rutiner! Utan det klarar jag mig inte. Det har jag nu än en gång fått bevis på. Men samtidigt blir jag förbannat trött när jag har rutiner. Så det där får jag inte ihop riktigt. Skumt! Mkt skumt.

Med tanke på boende förresten. Jag letar efter en ny lägenhet...
Mår skit över det, men har inget val. Tyvärr :'(.

Jag avgudar stället! Men även jag har en gräns, så även min ekonomi. Jag och många andra, är lite rädda över att det fuskas lite med tex. elräkningarna...ni vill inte ens veta vad min månadskostnad ligger på. Då har jag ändå inte ett enda element på, inga lampor tända i onödan, datorn laddas bara när den i princip dött (alltid avstängd när jag inte är hemma), mat lagar jag ju såklart...men gillar det där med storkok så det är alltid lätt och enkelt. Snacka om dåligt isolerat hus! Som  mest har jag betalat nästan 1800:-, på 38 kvm....i....håll i er....månaden!!

Det ser ut som om det blir Malmö nästa! Lättaste stället att hitta någonting nu...eller ja till hösten...har ju uppsägningstid här såklart. Sen får jag leta vidare, har jag tur hamnar jag på en gård eller nåt...*drömmer*

*

Och så var det allt det där med hemläxa...

En bra sak ska skrivas ner som har hänt varje dag!

Tja. Att jag överlevde denna dagen med all den press som det blev, det är jag ruskigt stolt och glad över. Kan man räkna det i kategorin som bra?

Jag längtar redan till fredag...då ska jag till psykologen igen.

*

Måste till banken imorgon igen! Får inte glömmas bort...
Det bör ske ganska tidigt, då de förmodligen stänger innan kl 3, och jag har lektioner kl 4...dessutom ska jag hinna verka hästar och gärna träna en eller två. Svamlar jag nu?
Nu ska jag bara komma upp i tid också, vilket inte ser så ljust ut.

Just ja. Min lilla häst var haltfri igår kväll, så idag fick han gå med lillskiten igen!
Gissa om de var lyckliga! :D Jag också naturligtvis, men jag visste ju dock om att nerven skulle läka sig själv ganska fort. Vilket det också gjorde...nästan 6 dagar, heeelt ok.

Vilken tur jag har haft de sista drygt 2 åren jag har haft hästarna! Jag har haft oturen allan med de andra..men nu så, nu har det vänt.
Visserligen har Pondus haft en lätt fläkskada (får skyllla sig själv, kan man inte ta det lugnt i hagen får man fint ta konsekvenserna, min plån bok var dock inte lika glad - men det krävdes bara 5 dgrs beh) och ett fånganfall förra sommaren. Tja....det var nog allt?
Eller nej, första sommaren blev han allergisk mot någon skum växt (vet inte vad de heter, men de är stora som hus och fyller gärna skånska hagar) som krävde veterinärvård. Hela mulen och nosryggen blossade upp och blev stora varbölder (rann t o m var ut näsborrarna, skitsnuskigt), det spred sig i lymfan så bakbenen var till slut som telefonstolpar. Jag gissade ju benhårt på solexem och behandlade honom själv därefter , men efter några dagar blev han som sagt rejält dålig och jag fick vackert ringa ut veterinären. En tysk sommarvikarie! Jag kunde bättre engelska än honom.............  Han blev helt till sig när han såg växterna, och lyckades på väldigt knackigt språk förklara att han sett såna här reaktioner på det förr. Han hade rätt. Dock var jag inte lika glad när hästen ifråga reagerade konstigt på cortisonet. Jag har fått det till hästar förr (mkt bra antihistamin dessutom!)  och visste att det var effektivt. Men efter några timmar upptäckte jag och Lina (saaakna!) att han låg ner i boxen och andades urskumt. Vi garvade och sa att han snarkade jättegulligt när han sov. Tji fick vi, han reste sig aldrig och lät likadan några timmar senare. Snabbt som fan fick jag tag på Annica som kollade på Fass på nätet då jag misstänkte att det var något skumt där. Visst hade jag rätt! Medlet får inte ges till hästar under 3 år om de inte står på klinik! Nästa jourvet. fick komma ut fort som tusan för att ge något annat mot infektionerna, och något annat för att lindra cortisonreaktionen. Pust. Jag är förresten väldigt förtjust i utländska veterinärer, då de ser allt på ett helt annat sätt än trångsynta svenskar. Har tidigare haft en danska i omgångar på vikariat och jäklarns vilken duktig människa!

I övrigt så....tja, frisk häst!

Men då räknar jag inte in hovskadan han fick, som började några dagar innan han kom hem till mig...

Nu har jag svamlat tillräckligt

Hur får man ner alla känslor på papper?

Hur ska man våga? Tänk om det blir kaos?
Kanske orsakar jag tårar, kanske glädje - kanske tomhet.

En saknad. Från min sida.

Kanske finns det en saknad från andra sidan?
Kanske VET h*n redan?
Jag är bara en vanlig människa. Som söker...och vill finna...

Många frågor, men inga svar. Inga ordentliga sådana.
Bara irriterade och tomma svar.
Inte de svar jag behöver, för att kanske rädda mitt eget liv.

Men jag är rädd.
Livrädd.

Detta kanske är det dummaste jag kommer att göra i migg liv, eller så är det det allra bästa jag någonsin kommer att göra.

Jag älskar att skissa, rita, måla, skapa...även om det legat gömt i många många år...men det finns en anledning. En anledning till att jag kan skapa.

Vågar andra, så vågar jag...

Mest en massa tid i telefon.

Högsta hönsen har fått höra mig...positivt...

Förhoppningsvis är resultatet också positivt...

Nu är jag trött. Och hungrig.
Har inte ätit sen igår em, men nu är jag för trött, och ledsen, för att ens tänka på mat.

Hej hopp.

Det känns för jävligt. Men vad ska jag göra?

Måste försöka få tag på arbetsförmedlingen imorgon, har inget val...trots att jag vet (och många andra) att jag inte kommer att fixa ett jobb. Finns inte en chans. Dessutom mår jag skit med allt nytt som händer, jag hänger verkligen inte med i tankarna...eller handling...

Dessutom har jag ingen som kan slåss mot alla för mig, har för den delen inte samvete att ens fråga någon om det. Det är ingen liten soppa...

Områdeschefen har gått på semester, fick jag reda på igår. Hon lovade liksom att ringa mig....tack!
Ska försöka få tag på sköterskan imorgon, frågan är om jag orkar kämpa emot henne när hon går på...orkar inte, orkar inte...inte tror jag att någon annan orkar det heller. Varpå jag inte tänker fråga någon heller.

Känns bara så jävla illa att jag inte kan göra någonting. Mitt mående går i första hand just nu (för det FÅR inte gå mer bakåt), men vad ska jag göra, när jag inte ens fixar att ringa de samtal som behövs? Jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till... :'(

ECT, neuroleptika och litium....vad sägs om det?
Fy fan.

Kan inte bestämma mig för om jag ska gå med på det eller inte...

Usch. Jag vill inte förlora någon av mina hästar :'(.

Är folk verkligen så dumma? :D Eller rättare sagt, tror de att JAG är så dum?
Ledsen att behöva säga det, men det är fler som upptäckt samma "misstag".
Ska man ändra något för att bli anonym, då får man väl göra det på ett Bra sätt också!
Eller så har man inte alla hönorna hemma...ja jäklarns, snacka om att göra bort sig.

Ett forum är inte större än att man ramlar över såna här pinsamma saker, tåls att tänka på va? ;) Inte så smart heller att byta mellan två olicka...är det för att det ska se ut som om allt är som vanligt?
Ja jösses, jag säger då det.

Ja rodna på, du lyckades inte så bra! Vore en fröjd för ögat att se din blick när du läser det här.