Det bryter ut snart, så då behöver vi inte bekymra oss över att det kommer att ske någonstans ute i världen.

Någon är skyldig mig en massa pengar, som jag blivit lovad att få redan i början av veckan. Ett krav från mig, då en räkning AKUT skulle vara betald i måndags. Men nejdå..
Detta innebär att min ena häst fr o m nu är oförsäkrad. INTE roligt!

En snäll någon blev fly förbannad idag, som även betalar den ikväll...får se om  försäkringsbolaget accepterar det, men det är inte troligt i nuläget då det var en påminnelse (hade missat den första räkningen, vilket jag skäms som fan för). Denna någon kommer att berätta för den andra om att framöver är det h*n som kommer att få alla räkningar på eventuella veterinärräkningar. SAMT fakturan för besiktning mm som något annat försäkringsbolag kommer att kräva om jag ringer.

Jag är inte arg längre, jag är bara ledsen.

Tyvärr kommer både jag och denna andra någon att få titta oss i himlen efter pengarna... Varför skulle de pengarna komma fram, när de andra enorma summorna inte gjort det liksom. Tyvärr har jag inte några av denna någons saker här, sist det var så här började jag nämligen sälja. Det var inte populärt kan jag lova! Men inte fan bryr jag mig, får jag inte mina pengar så fixar jag det på såna sätt. Och JA, det är ok att kalla mig elak.

Kära ML, nu förstod jag än en gång vad du menade. TACK.

Ja det gör man ibland!

Idag avskyr livet mig.
Har enligt tandläkaren fått inflammationen från helvetet i munnen. Blod, var och feber - tjo.

Antibiotika inringt, hästdoser, och som det ser ut nu ett besök på måndag. Fan. Är tydligen inte bra att det blir så här, med tanke på hur omfattande det blev. Det här är fan inte roligt längre...
Jag tål bara en sorts antibiotika (vilket jag såna här gånger avskyr) och just denna får man inte vistas i solen med. KUL! Med tanke på att det är 30+ ute :)

Antar att många är som jag, dvs sitter sällan still när man pratar i telefon.

Lagar mat tror jag alla gör ofta när de pratar i telefon.

Det är inte bara jag som klipper gräset samtidigt som jag har luren i örat va?

Läsa och prata samtidigt vinner jag snart OS i. Det roliga är att jag kan koncentrera mig på båda sakerna samtidigt, hur tusan det nu går ihop.

Blir jag akut kissnödig så får Annica följa med dit, måste man så måste man liksom ;).

Stackars Mie har jag gett hvuudvärk många gånger, lyckas alltid tappa henne när jag är i köket...vilket jag ber så hemskt mycket om ursäkt för! Ok, jag erkänner, ibland är det lite körigt att fixa mat och prata samtidigt..

Enda gången jag egentligen lägger på är när jag ska gå på bussen. Då jag oftast handlar på vägen hem från stallet så är det lite körigt att prata i telefon, dra omkring på kassar ochfixa med busskortet samtidigt. Men det blir alltid ett "ringer dig om 15 sekunder igen". Haha.

Vad som fick mig att fundera på detta idag var att det blev lite Väl mycket. Tror jag. Eller så överreagerar jag bara?

Satt i alla fall idag i telefon med en vän som jag inte pratat med på några veckor. Bara för det måste ni få historien om det... Vi har tillbringat dygn ihop i ÅR från och till, och hon svarade en gång när jag ringde till min bror en sen kväll (lyckas alltid pricka in det när han är på fest av någon märklig anledning). Men jag fattade inte vem det var först...vi hade inte pratat på flera månader... Sen gick liljeholmens upp hos mig! Hon grät. Sen började jag gråta. Det var rejält känslosamt.

Babblade på som aldrig förr och vi är överens om att det är dags att träffas igen innan hon flyttar till Småland. Men men, idag upplyste hon mig (igen) om att jag inte har alla hönsen hemma ;)

"Oj, aj".

"Vad gör du?"

"Eh...vaxar benen".

"Men för fan Jenny!" (och ett asgarv)

(den sistnämnda frasen får jag höra väldigt ofta, undrar varför?)

Ja men vadå, det kallas väl att spara tid?

Hur mycket pratar ni i telefon förresten?
På min egen fråga svarar jag; alldeles för mycket.

Skalpell, sax (svallkött..) och 8 stygn.
Resultatet av dagens tandläkarbesök. Detgick inte så lätt som vi trodde...

Nu har jag ont, så jävla ont... :'(

/Jenny - nyopererad

ÅH! Jag avgudar detta system!
Nämligen att få påminnelser från både sjukvård och tandläkare när det är planerade besök så man inte glömmer det.

Imorgon ska jag till Helsingborg och operera ut två tänder.
Tjo!

Det hade jag glömt bort helt och hållet...

Hoppas att jag mår bättre imorgon, då kan jag ta en paus på ett visst ställe på vägen tillbaka...*visslar*. Fast det är klart, jag smittar ju ändå...men, en dag i taget - får se hur det är imorgon.

Nu ska jag ta min snoriga näsa och bomullshjärna med mig ut i köket. Blev så nedrans sugen på stuvad spenat, ägg och köttbullar...problemet är att jag inte riktigt minns (kan jag skylla på febern? lagade det förra veckan..) hur i hela fridens namn jag ska göra.

Var står ni, för eller emot?

En diskussion uppstod på ett annat forum, och då det är en väldigt viktig fråga (i alla fall i mina ögonsett).

Finns det någon egentligt Bra orsak till att Inte donera?
Jag har faktiskt inte hört en enda bra ännu. Det mest skrattretande är när människor anser att de visst skulle kunna ta emot organ, de är ju sjuka! Men donera själva är de inte lika säkra på. Dubbelmoralen från helvetet!
Vill man ha får man ge.

Om någon i er närhet tex skulle behöva en njure. Hur skulle ni ställa er till det?

Skulle ni utan tveka säga JA, vi ber om tester för att se om min passar.
Eller skulle ni säga Nej, eller Nja..?

Jag skulle tveklöst donerat, det handlar om liv.

När jag berättat det för någon har jag då fått motfrågan, tänk om det händer något och du behöver en ny njure, när du haft två och den andra hade räckt...  Tja, ja det får jag ta i så fall. Det är ju så, att jag är för donation - annars hade jag ju inte donerat, vilket då innebär att JAG gärna tar emot tex. en ny njure istället. Visst kan jag riskera mitt eget liv genom att bara ha en fungerande och  behöva vänta på en ny, men det är det faktiskt värt. Jag har ju hjälpt någon annan på vägen.

Det är så otroligt långa köer till att få organ donerade, folk dör varje dag för att det inte finns några. Ännu fler dör varje dag i olyckor. Jag tänker i min egoism, varför kortas köerna inte ner? Jag är utbildad inom sjukvården och har under den tiden fått väldigt bra insyn i sjukvården. Frågan på det sista är att det många gånger är så att människan som är död (oftast, alt. ligger i respirator) inte själv har tagit ställning Innan. Där står vänner, familj och andra anhöriga och ska behöva bestämma...och därför blir det oftast ett nej för donation. Hur kan man utsätta någon annan för det? Berätta!

Vet ni vad varje organ kan hjälpa till med?

En bukspottkörtel. Ett organ som konstigt nog många inte ens vet att det finns, eller hur mycket det överhuvudtaget påverkar en människa. Vet ni vad som händer med en patient med cancer där? Oftast är det helkört...om man inte får tag på ett nytt organ omgående. Sen är det också ofta så, att får man cancer där är det oftast metastaser från en tumör från ett annat organ, som man kunde ha fått ett nytt av om donatorer fanns...

Ett hjärta. Vet ni (om ni ens vill veta) hur många som dör varje dag för att de inte får ett nytt hjärta? Hur många barn det faktiskt finns som behöver ett för att bli tonåring? Här finns en del komplikationer, då hjärtan är olika stora och kan därför inte doneras till vem som helst (vilket iofs gäller alla organ). Men det finns alltid något som passar, om så inte i sverige så utomlands.

Lever. Utan en lever kan man inte leva...så är det bara.
Ett mycket viktigt organ på alla sätt och vis.

Lungor. Ja, det behöver inte ens kommenteras, eller hur?

Sen alla vävnader. Jag minns att tidigare var det ingen fråga gällande hornhinnor, de tog man om det behövdes helt enkelt. Men nu såg jag att det fanns med under de saker man kunde välja att inte donera.

Om man väljer att lämna sina organ till forskning är upp till var och en, det anser jag inte vara lika viktigt.

"Ta vad ni vill ha och dra sladden", det är jag det. Vilket vänner och familj vet om och jag önskar verkligen att det följs. Det vet jag i och för sig att det gör, annars kommer konsekvenserna från mig..

Är ni med i registret? Om inte, registrera er!

Jag har varit med sen -98. Inte bara för min egen skull utan även för andras, för att de inte ska behöva stå där en dag, om jag skulle råka ut för en olycka och det för mig skulle vara slut. Att låta någon annan ta ett sånt här beslut, det är inte mänskligt. Fruktansvärt egoistiskt.

www.livsviktigt.se eller för att fylla i anmälan direkt  https://app.socialstyrelsen.se/Donation/anmaldon.aspx

En annan viktig sak är att ge blod. Gör ni det?

Till minstora fasa får jag inte lämna något, då jag äter så mycket mediciner och har gjort under alla år. Det känns inte okej, men får jag inte så får jag inte - det kan jag tyvärr inte göra någonting åt.

Tobiasregistret. Ännu en tänkvärd sak!
Jag upptäckte precis att de söker givare i min ålder. Så återigen slängde jag iväg ett mail och kollade om det nu var OK att jag lämnade prover då jag är frisk fysiskt sett nu. Vi har haft en del kommunikation tidigare och jag har inte varit "perfekt" innan.

Oavsett vad så...

Det handlar om liv.

Igår bröt förkylningen ut...fy satan vad jag snorar.

Så nu får jag längta till lördag istället! *galen*

Min dator mår inte bra. Alls.

När jag kom hem i lördags natt så hade det hänt något...utan att gå in på några större detaljer så har jag inget internet på den nya. Sitter nu på den gamla, som jag efter mycket om och men har lyckats koppla upp internet på...dock via ett annat nätverk... (tur alla inte är så smarta och sätter låst nätverk :S )

Ännu en orsak till varför jag vill flytta.

Om man säger som så, jag betalar också.

Ser ut som om jag skaffar mobilt bredband.

Intressant. Alltid lika intressant
Att läsa andras bloggar kan göra en både glad och ledsen.

Ikväll har jag mest blivit ledsen.

Varför? Jag gjorde så gott jag kunde.

Men det togs som lögner.
Varför? Jag talade sanning.
Saknar dig.

Sen läser man på andra sidor, då blir man istället rörd till tårar.

Sårar man, då blir man sårad tillbaka.

Nu ska jag ut och gå. Länge.

Rensa.

Gråta.

Le.

Skrika.

Jag finns.

Andra finns.

Skillnaden är att jag står bakom.

Som alltid.