Det är något jag inte har...väldigt ofta är jag rädd :O.

Idag skulle jag ha packat flyttkartonger hela dagen.
Gissa hur mycket jag har gjort?
Inte ett skit!

*gallskriker*

Vad jag har gjort istället? suttit och glott på film. Heja mig.

Imorgon måste jag till nya lägenheten, väntar en del papper där på mig...men hur jag ska hinna med det, ja det är en stor gåta.

Det finns mycket som ligger bakom allt som hänt och händer.

Vad, det kommer jag att presentera om det behövs.
Inte innan dess, då jag inte vill sjunka till samma låga nivå.

Men någon gräns finns det, jag kan inte ta hur mycket skit som helst.

Det finns ett par människor som ligger bakom väldigt mycket.

Några av dessa, blir sänka totalt om jag öppnar munnen. Väldigt många kommer att häpna. Lika många kommer att jubla för att jag berättar. Fåglar kan kvittra...vilket också har hänt, i ett par månader nu. Allt blir klarare för varje dag, mer och mer information kommer till mig utan att jag ens har bett om det. Jag häpnar vid varje tillfälle. Är detta sant, det jag får höra? Efter närmare koll så ja, det gör det tyvärr. Många gånger har jag blivit skeptisk, intalat mig själv att Nej, det här kan inte stämma. Men det värsta är, att det faktiskt gör det.

När till och med människor utanför sveriges gränser hör av sig, då är det ganska illa.

Ärligt talat, så funderar jag på om jag inte hållt käften för länge redan?

Som man bäddar får man ligga.

Enkelt och kort, men som passar mycket bra just nu.

Den grupp människor jag pratar om, de är den sortens människor jag inte skulle ta i med tång.

Med tanke på hur sommaren har varit, så har det sista snacket inte gynnat någon, det har nu istället skadat en häst då allt blev så akut. Undrar hur det känns att ha detta på sitt samvete?

Ett oskyldigt djur!

Hade jag varit i den sitsen som dessa andra är i hade jag nog gömt mig, inte setts och ljugit för alla för att försöka rädda mitt eget skinn.
Men det är så jävla fegt!

Men lever man på lögner så är detta kanske enda utvägen, vad vet jag?

Själv har jag inte varit i den sitsen, så jag kan inte säga precis hur jag hade agerat. Men en sak är säker, jag hade inte vågat visa mig på väldigt lång tid.

Sånt här händer, för att några inte har lika rent samvete som jag har.

Som inte har något vett överhuvudtaget.

Fy fan vad svinigt. Det är riktigt riktigt illa.
Man ska alltid kolla över sitt egna, innan man hoppar på någon annan.

För att detta inte ska tolkas fel, så menar jag Inte ägaren till hästen jag skrivit om tidigare.

Däremot finns det människor i dennes närhet, som inte är ärliga.

Fan. Jag avskyr att skvallra, det är inte jag.

Men nu är jag innerligt trött på det här - detta var droppen!
Om det sen är den som får allt att rinna över, ja det kommer att märkas.

Allt började för över ett år sen. Närmare två.

Vi är många som vet, vi är många som hört, många som vet.

Många som förfaras.

Inom kort kommer jag förmodligen att kunna svara på frågor, och de som frågar kommer att få en hel del att tänka på.

Människor är inte de som de utger sig för att vara.

Punkt.

Mer än så kan jag inte yppa i nuläget.

Detta finns svart på vitt, jag har inget att gömma.

Däremot har många andra, väldigt mycket att gömma.

Det är den stora skillnaden.
Jag är ärlig.

Jag har inga bilder.
Detta är något jag ångrar, massor.
Men det är ju ganska svårt att göra någonting åt nu. Helt omöjligt.

:'(

Fan.

Jag mår verkligen skit.

Ny vecka...igen.

Egentligen brö jag packa för fullt, är inte ens två veckor tills jag ska flytta in i nya lägenheten (äntligen!).

Men hur roligt är det? Nej inte mycket. alls.

Dessutom är det jävligt svårt när ena handen är inpacketerat i vitt fult bandage! Vill någon veta hur mycket böcker jag har, och hur tungt det är?

Ja flytta en låda nu är ju verkligen....lätt.

Sen finns det en sak till som stör.

Eller ja stör och stör, det dominerar min vardag för tillfället.

Anledningen, finns i inlägget nedanför.

Av en slump hamnade jag på ett annat forum, det var länge sen jag var där och läste.Är inte registrerad där, dock tycker jag det är roligt att läsa, framförallt eftersom ägaren finns där och jag tycker att hon har väldigt sunda idéer och tränar sina hästar som jag inte träffat någon annan som gjort. Med andra ord, mycket intressant! Så, idag ramlade jag in där.

Men.

Jag är uppriktigt sagt väldigt väldigt ledsen. Svartmåla på andra forum, det går bra...

Varför inte bara också berätta, att vissa faktiskt erbjuder hjälp?

Eller vad jag berättat nu i två dagar? Detta skrivs inte, utan människor får spekulera hej vilt istället.

Varför inte heller berätta, att veterinären två dagar tidigare såg henne? En annan häst besiktigades och denna såg även hästen det gäller. Veterinären kommenterade ingenting, vilket faktiskt är ett tecken på att hästen inte var mager.

Muskelfattig, ja det har jag redan sagt att hon var. Men Mager - absolut Inte.

En annan hästmänniska var i stallet en vecka tidigare (kom jag på, det var inte två som jag fått för mig tidigare, hästarna åkte fredagen efter, besöket var på lördagen) och såg hästen. Hon i sin tur var där för att kolla på en av de andra hästarna som vi hade till salu, vilket resulterade i köp. Ska man jämföra (då de gick i samma hage) var hon verkligen inte mager. Inte mer än i somras, då alla hästarna gick ner i vikt.

Människor tror att hon ridits, varför inte bara berätta, att hon inte ridits på Länge? Som jag berättat. Nej istället får alla tro att hon har fått galoppera järnet typ.

Alla hästarna föll ur i somras pga foderbyte då vår leverantör helt plötsligt kläckte ur sig att hon hade slut på hösilage (detta trots att vi hade bokat vårt sen i vintras). Detta har jag varit helt öppen med. Att sen hästarna tog sig även om det tog ganska lång tid (analysen på det jag fick tag på stämde inte riktigt överens med vad jag fick reda på innan det köptes kan man lugnt säga...), och under tiden tills jag fick tag på annat fick hästarna lucern så det sprutade i öronen. De som ville (vissa ratade det direkt) fick även Build Up, havre och allt som krävdes.

Min ena unghäst blev riktigt dålig av det som skedde med fodret och det är inte förrän NU som han börjar se någorlunda bra ut igen. Ska dock tilläggas att han är väldigt svår att hålla i hull, mkt pga hans hemska växtperioder (har faktiskt aldrig varit med om något liknande).

Hästen det gäller från början är lättfödd, men av någon anledning har hon tagit längre tid på sig denna gången. Så frågan är, tog foderbytet För hårt på henne? Kan detta vara den underliggande orsaken? Kan åldern ha bidragit? Jag har absolut ingen aning, men jag vill inget hellre än och lösa detta, för jag mår skit över hela situationen.

Hästen ifråga har stått inne på box en månad (ca, kanske tre veckor, jag minns faktiskt inte exakt dag), vilket hon inte trivs med. Men med stor brist på gräs ville jag inte att de skulle stå ute dygnet runt som de gjort hela sommaren (NATURLIGTVIS har de fått stå inne när det varit dåligt väder, vi har knappt något skydd i hagen) - dessutom var de bara två som skulle gått ute (den andra hästen var Inte mager).

När jag fick reda på, för runt två (tre? minns faktiskt inte) veckor sen så började jag ge henne ännu mer mat, då jag VET att hon faller ur vid transport.

 Detta märktes senast förra sommaren då hon bodde hos mig några månader då hennes föl såldes till mig. Samma när hon kom ner till från första början till Skåne, hon hade tappat rejält även då. Dock var hon ruskigt pigg trots resan, så det var inget konstigt med det. Det tog ett tag, men hon tog sig och blev lika rund och go som hon "ska" vara. En viktig aspekt man inte får glömma, är att äldre hästar faktiskt är mer lättpåverkade än andra. Det är 2½ år sen hon kom till Skåne, det är ganska lång tid. Ägaren har (precis som jag) sagt att hon inte gillar att flytta, hon är så jordnära och vill ha allt "som vanligt". Så resan i sig blev en stor stress för henne.

I vilket fall som, resan ner till mig. Vid detta tillfället hade jag bilder utlagda på forum, där det syntes att hon gått ner (ägaren såg även dessa, samt kommenterade i tråden - dock ingenting om hullet, men bilderna finns kvar här hos mig så de kan visas igen, inga problem). Det tog veckor innan hon såg ok ut igen, dock var hon inte på långa vägar så mager som hon är nu.

Jag GRÄT när jag såg bilderna som tagits i helgen! Hörde direkt av mig till ägaren, för jag är helt förkrossad. Bilderna är något av det värsta jag sett, vilket jag även har sagt till ägaren. Det var en chockartad upplevelse, att se hur hon såg ut. Jag berättar och berättar, spekulerar, försöker förstå vad som hänt. Men jag får inte ihop det, VAR har det gått snett????

Vårt stall ligger "mitt i smeten". Runt omkring oss finns det hästmänniskor och hästar så det räcker och blir över (ett av dessa är dock kännt för att vara riktigt sladderstall, eller ja, stallägaren - en av tjejerna där hjälper oss då och då så vi kan inte vara SÅ hemska med vår hästhållning...). På gården finns det hästvana människor, inte bara de vi hyr av utan även av de som jobbar där - som själva har hästar. Inte ett pip...och hade hästarna varit magra hade folk gallskrikit, det kan jag lova.

För nån månad sen var veterinären ute i annat ärende. Inte heller då, reagerades det.  

Transportören som hämtade henne är proffs, det är visserligen alla de som transporterar hästar, men de som hon åkte med är nog de som är mest kända i Sverige. Mycket bra val att anlita dessa, och jag tror att ägaren har samma åsikt där.

Men!

Där kom ett sådant till.

Hade de låtit hästen åka med om hon hade varit i så bedrövligt skick? Nej, faktiskt inte. Jag funderar mer och mer på att ringa dom och fråga hur resan gått och hur hästen mådde under resan (stress vid övernattning, omlastningar osv), eftersom jag inte har någon aning och griper efter halmstrån - allt för att hitta en orsak både till mig OCH till hästägaren.

I samma lastbil som hämtade henne var det fullt med travhästar, som de satte på box hos oss en liten stund för att få sträcka på benen, vattnas och för att sen lastas om rätt (hästen det gäller skulle stå längst in, då de andra inte skulla åka lika långt). Nyfiken som man är så fick vi veta vart hästarna skulle (reagerade på att de var grymt uppdragna och inte direkt runda). Fick då höra att de precis kommit från Amsterdam där de hämtade dessa - de hade kommit med flyg från USA.  Detta är inget jag har tänkt på förrän idag (tro mig, allt detta maler i mitt huvud, inte tänkt på annat sen i lördags), men...kan de ha dragit med sig något skit? Jag har ingen aning, men vill så gärna veta, vill så gärna få en förklaring. Men det handlade bara om två dagar, så om det ska vara något därifrån…ja, det är lite långsökt – men självklart funderar jag.

Ryktet från början kände jag till, det finns trevliga människor som berättar. Hörde direkt av mig till ägaren gällande detta ska tilläggas. Sen tog jag det med ro, eftersom jag vet hur de som prata faktiskt är (har en hel del trevlig info gällande deras hästhållning också, men jag är inte direkt den som skvallrar).  Dessa har dock inte vetat hur allt varit från början (med foder), men det är lätt att prata utan att ta reda på sanningen - eller rättare orsaken. Istället sprids det...

Hade allt sagts som det varit från början (dvs om någon FRÅGAT!), hade det som hänt nu aldrig hänt.

Jag har för en stund sen läst att hästen hade tagit sig lite, vilket är grymt lättande för mig. Om inget annat så är det ett litet tecken på att transporten iaf har bidragit till viktnedgången.

Nej. Det här är inte roligt. Alls.  Jag är fruktansvärt ledsen, över att "båda sidor" inte kommer fram. Det var en ren slump att jag läst allt, har inte haft en chans att kunna kommentera tidigare vilket känns för jävligt rent ut sagt.

Fodervärden har inte tillgång till internet hemma för tillfället utan har det bara då och då, så jag får berätta allt per telefon. Jag sa även till henne att jag inte vill att hon ska se bilderna som är utlagda, för de är hemska.

Det enda jag kan jämföra med är min häst som hämtades hem från djursjukhuset efter att ha stått där i 10 dagar. Mycket svårfödd häst ska tilläggas och när han dog ett år senare (inte pga skadan han ådragit sig utan en sen tidigare bakomliggande sjukdom)  hade han fortfarande inte tagit sig ordentligt i hull. Men som sagt, han var extremt svårfödd.

Jag vågar inte titta på bilderna igen, för risken att jag bryter ihop igen är stor. Hästen är ingen häst, det är bara...inget.

Men att komma och påstå att jag inte ger hästarna mat, DET är jävligt illa!

Är det något jag är ”känd” för så är det att ringa veterinären så fort en häst har en fis på tvären. Jag skulle aldrig låta en häst gå sjuk eller skadad, det finns inte i min värld. Det kan man fråga vem som helst om.

Herregud, jag avlivade en häst med svår hovbensfraktur – eftersom jag visste att hon inte skulle klara av en så lång boxvila (hon klarade inte ens en vecka inomhus). Detta fick jag även bekräftat från djursjukhuset, då hon redan dagen efter skadan stod och sparkade i väggarna. Det beslutades om avlivning omgående. Vad jag vill komma fram till med detta är att jag var ett steg före – jag visste hur hon skulle må och ville inte utsätta henne för lidande (vilket det faktiskt hade blivit) och valde därför att gå den lättaste vägen för HENNES skull – dvs. att få somna in.

Detta var dock itne den lättaste vägen för MIG, men jag hade mått fan så mycket sämre av att se henne må dåligt för att sen kanske få höra att nej, det går inte att få henne bra (ful fraktur, ända upp i leden). Risken hade jag dock fått höra innan, de trodde inte ens att hon skulle funka som promenadhäst.
Vad jag vill med detta är att; jag skulle aldrig någonsin utsätta en häst för lidande.

Nej. Jag är ledsen.
Jag är faktiskt Jävligt ledsen.

En annan sak som jag faktiskt tycker är viktig att berätta om, är att det är Jag som ska bli svartmålad. Fodervärden har knappt varit i stallet i vår och sommar på grund av omständigheter som de flesta vet om. Alltså är det JAG som haft ansvaret. Och alla de som känner mig vet vilken panik jag haft i sommar, det har inte kunnat undgå någon (även vänner som bor hundratals mil bort), och hur mycket hjälp jag har fått på plats, så jag till slut fick tag på nytt foder.

Nej. Jag är arg, men mest ledsen, även för ägarens skull. För detta är fan inte roligt.

Men sen måste jag faktiskt också påpeka att jag är besviken, över att så knapphändig information kommit ut och att folk på så sätt kan fortsätta spekulera - för de vet ju inget annat än det som skrivs.

Jag vet att många läser min blogg (just nu, ihelgen och idag, ligger jag på "rekord" gällande hur många läser, undrar varför? inte så svårt att räkna ut), varpå jag väljer att lägga ut informationen här, då jag inte har en chans att uttala mig någon annanstans.

Nu har jag gjort så gott jag kan, jag har skrivit det Jag vet och det Jag kan till hästägaren. Mer än så kan jag inte göra, tyvärr! Även om jag vill, så har jag ingen möjlighet. Både häst och ägare finns i andra delen av landet.
Det enda jag kan göra är att bistå med tips och information, precis som jag gjort i helgen.

Jag hoppas verkligen att människor förstår att jag är ledsen, fruktansvärt ledsen.

Aldrig tidigare har jag varit i en sån här situation, och jag hoppas verkligen att jag slipper det i fortsättningen.

Ska jag vara helt ärlig så är det tråkigt att min psykolog inte är tillgänglig för tillfället, för det här tar knäcken på mig.

Att en häst kan tappa så mycket i vikt under En transport. Visserligen en lång sådan, två låånga dagar, men ändå...det trodde jag fan inte. 

Uppdragen är Lindrigt uttryckt. Hade tappat rejält på vägen till skåne, men efter nån vecka var hon tjock och go igen.

Vackra tjejen är inte svårfödd, så jag hoppas (Vet) att ´kilona hoppar dit de ska fort igen.

Nu har min hyresvärd gått lite för långt.
Riktigt obehagligt.

Vet inte ens vad jag har för rättigheter...kaos kaos...

Blev inspirerad av Lina, även uppmuntrad till att skriva, en beskrivning av mig själv. En personlig tolkning, som kanske inte ens är likadan som alla andra tycker och anser om mig. Men vad tusan gör det?

Så...vem är jag?

*tar ett djupt andetag*

(och nu muppar sig mitt internet, så jag får spara allt innan det försvinner ;) *fortsättning följer* )