Här sitter jag, inlindad i filtar i soffan.

Det är kallt...

Jag har ett gäng polacker i lägenheten som knappt kan säga hej på engelska, gissa hur lätt det är att kommunicera? :S Nåja, det...ja, löser sig nog... Men det är lite grrr-igt när de inte fattar att jag säger att de Inte ska gå på mina vita mattor! De har ju liksom skor på sig.... Man kan gå 15 cm mer åt ett annat håll så undviker man dessa.....

Jag har i alla fall fullt upp med att göra hemsida (jaaa, adressen kommer upp här under dagen!), samt sparka bort isbjörnarna och hålla för dörren så pingvinerna inte kommer in.
Helst vill jag vara på toa. Där katten är inlåst. Han har det rätt bra där! För han har i alla fall VÄRME där! Det har inte jag! Arg, ja det är det lilla livet. Så arg att han puttade bort en flyttlåda jag ställt för dörren...så nu är det två...och än så länge är han kvar där inne. Själv vägrar jag öppna dörren, för öppnar jag den har jag en katt som hoppar ner på gatan frn andra våningen. Inte helt lyckat!

Jag är kissnödig så det porlar i öronen, men va fan...katten!
Vågar inte riskera något.

Det ösregnar...och snön ska tydligen komma imorgon.
KALLT!

Min 3-åring ska få på sig termotäcke i natt, han har gått ner lite i vikt och vandrat runt i boxen, tydligt tecken på att han fryser (i övrigt är han sjukt svår att hålla i bra hull). Det är helt underbart med en häst som visar precis vad han vill och tycker.
Han käkar nu mag-/tarmmedel då han har fått ny bal ensilage och har haft fång. Inte kul...han vandrar nämligen även när en fångkänning är på gång så det är lika bra att köra allt på en gång. För det är ju så, fång är en förgiftning - hävs den inte så är det kört; dvs de får ett rejält fånganfall. Det vill jag inte att han ska få fler gånger.

Fick ett pm på ett annat forum igår kväll.
Det gjorde mig glad :)

Det är KALLT här!

Sitter och filar på en hemsida nu, som behöver spridas vidare!!

Håll utkik under dagen!!

Ingen rolig sådan.

Alls.

Mer utförligt kommer, när och om jag orkar...

Livet är inte rättvist alla gånger.

Vill och kan du AKUT åka till Toscana för att hjälpa till med hästar som farit illa?

Du får betala resa och mat själv, Boende som är helt ok ingår och du jobbar volontärt minst 4 timmar om dagen, i övrigt kan du tjäna pengar på att jobba på Vingården.

Just nu finns det 68 hästar som behöver din hjälp!

De ska fodras och tas hand om varje dag, alla hästar har en historia och minst hälften behöver akut hjälp. Just nu är det endast en handfull folk som är på plats för att hjälpa!

Snart är vintern här och dessa hästar behöver hjälp! Hö måste inhandlas och kraftfoder till de som behöver det, VAD NI ÄN kan bidraga med, hör av er!

FLER hästar som är omhändertagna står på tur för att komma till Organisationen som är uppsamlingsplats för misskötta hästar i Italien.

Vad kan NI hjälpa till med?

Maila mig    mail@carolalind.se

Jag kommer att ombesörja mat. Min fokus ligger på HÖ och inte rena pengar. Höet de har och äter nu är värre än den värsta halm ni sett.


HJÄLP TILL!

  (Obs, du måste vara 18 år för att få jobba i Italien)

Många bäckar små!

Här är en av hästarna som räddats från fruktansvärda förhållanden:

Nej, jag har ju inte det...

Jag trodde det var slut.
Att jag skulle få vara ifred.

Men nejdå.

Varför inte bara låta mig vara ifred?

Det är ganska fegt att maila...

Jag måste tipsa om bloggen Kriminellt som jag la till som länk för några dagar sen.

Helt klart värd ett besök!

Här är fåglar i alla dess former, överallt!

Förra veckan trodde jag att jag såg helt fel. Eller så hade jag helt enkelt inte vaknat....men det hade jag. Två fasaner hade jag sällskap av

I lördags fick jag vackert överlåta busskuren till ett par kalkoner, det är riktigt elaka djur så jag ville inte gärna utsätta mig för något som kunde göra sådär, ont? De flyttade sig inte ens när bussarna körde förbi. Kul.

I morse var det dags igen.
Men denna gången var familj kalkon utanför min dörr. Trevligt att möta dessa när jag inte fått vare sig röka eller fått i mig kaffe.

Inte konstigt att de är här i och för sig. De bor i stadsparken...dvs vi är grannar.

Ofrivilligt.

Skitjobbigt.

Mycket tårar.
Jävligt mycket tårar!

Många telefonsamtal.

Lögner.

Nu har jag varit utan medicinerna i drygt en månad...

Lite då och då har jag "offrat" lagret, när det blivit för tufft.
Men snart är det också slut...

Ni vill inte veta hur det varit.
Hur det ÄR!
För det är inte över på långa vägar.

Hur många gånger jag har...ja, brutit ihop...

Ensam.
Jag har skrikit, men nej...

Men visst, jag erkänner!
Jag tänker be om samma mediciner igen.

Varför?

För jag vill inte vara utan.

Sjukt. Idiotiskt. dumdristigt.

Jag vet!

Men jag behöver för att må bra.

Men det som faktiskt gör mest ont, det är att det bara är ett fåtal människor som bara vid ytterst få gånger faktiskt har frågat hur jag har mått. För jävligt!

Faktiskt.

Hade jag kunat hade jag köpt.

Direkt.

Men det kan jag inte.

Men egentligen vill jag inte.