Det var nog det enda som var positivit idag, att få höra det. Jag var inte, som han själv sa, galen - jag har bara en jävligt taskig bakgrund.  Jag tittade konstigt på honom när han nämnde det om friska ögon, han förstod att jag tyckte det lät väldigt märkligt...men då sa han återigen, att han är neuropsykolog - han vet vad han pratar om. "Det finns hopp, men även kroniskt, det måste du acceptera".

Har mängder att skriva, men då jag inte är speciellt anonym vågar jag inte skriva ut allt. Så, frågor svarar jag inte på här...

Nu väntar 10 veckors stenhård behandling...och jag är livrädd.

Inte bara för behandlingen, utan även för vad jag fick lova...

Annars så hittade jag dit på första försöket...nästan! Tills jag kom till skolan, pah, där höll de på och bygga ett jävla hus! Helt onödigt! Så det var avspärrat överallt...och då...var jag ju tvungen att ta en annan väg. Så jag hittade. Nästan.

Hem var det värre, för jag pratade i telefon och vips...va? Nåja, hem kom jag, och fick dessutom leka lite turist, då jag inte varit i det området tidigare... Just ja. Minnet. Jag fick en hel del svar angående det idag.

Hur underbart är inte det?

Min mobil har åkt i golvet för många gånger, så displayen mådde inget vidare och sista veckan har jag knappt kunnat se när jag fått sms eller om jag har missat några samtal. Himla häftigt, eller inte. Inte heller har jag kunnat ringa någon som jag inte kunnat numret till utantill (och hur många är det? eh)...

Jag började rota...jag hittade inte bara en telefon, utan FYRA. Eh? den jag ville ha hittade jag inte laddaren till, precis som vanligt. När jag rotar hittar jag antingen telefonen eller laddaren, men aldrig samtidigt.

Nåja. Nu har jag min lilla söta Samsung igen. Liten, nätt och behändig - men det bästa är trots allt att den fungerar *lycklig*. Så nu kan jag terrorisera alla igen.

Någon som kan gissa hur många missade sms jag hade när jag kollade inkorgen? *nyfiken* Eller hur många jag fått, läst, men inte kunnat svara på eftersom den flippat ur..?!

Dags för psyk idag. Tjo. Kul! Nja...det kan diskuteras.
Ska vara där om 40 minuter, men det kanske är lika bra att gå redan nu. För jag menar, jag går ju aldrig vilse? Eh. Spelar ingen roll hur många gånger jag varit där...

Inget hästeri idag. De får klara sig de små liven ;).

Kunde inte låta bli och skratta lite igår när jag var där, det diskuterades värde på min valack..."ja en 70-80 tusen skulle du kunna få när du suttit på honom". Haha, släng på ett par nollor till, då kan vi börja prata försäljning!

Jag är en dokumentärnörd på högsta nivå, alla samhällsprogram också för den delen (Uppdrag granskning/Kalla fakta mm)

Jag tror jag har de flesta dokumentärkanalerna hemma, och övriga program får helt enkelt någon annan glo på om det är något annat intressant...dock måte jag faktiskt säga att SVT gör de överlägset bästa.

Igår kväll hittade jag av en slump "Jag vill inte leva detta livet" på SVTplay.

Rekommenderas varmt, den är gripande och riktigt riktigt bra.

"De senaste åren har det skett ett flertal dödsfall inom samma krets av ungdomar i Göteborgstrakten. Det är ett gäng som till stor del växt upp tillsammans i en ganska vanlig stadsdel som huvudsakligen bebos av svenska arbetare och småföretagare. Dödsorsakerna har varit bilkrascher, mord, självmord och överdoser av droger. Det gemensamma har varit att samtliga använt så kallade "fattigmansdroger" som GHB, GBL och lugnande tabletter, typ Rohypnol.

Vi fick kontakt med några av dessa genom en tidigare dokumentärfilm, "Under en blågul himmel". Många av deras kompisar dog i unga år. Vi blev chockade över den uppgivenheten och destruktiviteten som dessa ungdomar hade. Livsgnistan tycktes vara försvunnen.

När så en av killarna, som vi lärt känna och filmat tillsammans med, tog livet av sig genom att hoppa från Angeredsbron, beslöt vi oss för att göra en dokumentärfilm med dem. Vi vill se om man kan få svar på frågan "varför" genom att följa dem i deras vardag."

http://svtplay.se/v/1508989/dokumentar/jag_vill_inte_leva_detta_livet

Finns det någon om har något bra tips?

Av Lina.

Att skriva ett inlägg här, om hur bra jag är.

Men det är svårt, förbannat svårt om jag ska vara ärlig.

Ungefär som nu. Jag sitter med min hemsida och ska föröka få ihop något, men jag KAN inte.

Carolas utmaning kan jag tyvärr inte utföra, då jag inte har kamera och bara en telefon som ibland funkar så pass bra att jag Kan få en bild eller två. Men det är inte ofta...tyvärr..

Önskar så att jag hade en kamera. Har inte haft något på över ett år nu, vilket gör väldigt ont, för jag kan inte följa mina hästar... Att inte kunna och se hur små och pluttiga de var, innan de blev vackra och vuxna...

Har jag tur, flyttar jag redan den siste April...två spekulanter  på den jag har nu denna veckan. Jag är livrädd. Ja, faktiskt, en förändring till - om jag känner att jag inte har någon vidare kontroll över.

Har en liten kaffepaus nu, lagom tills den är slut är tvättmaskinen klar och då slänger jag in en runda till...sen får jag se om jag orkar mer. Ha! Fel! Det måste jag ju! Hyresvärden och ev nya hyresgäten är här vid halv åtta...panik panik...

Vad ska jag äta idag?

Resterande månad kommer att planeras in för fullt.
Denna svensk har nämligen bara 600:- kvar denna månaden. Bra va? Så det blir till att rensa och planera, kan man lugnt säga...

På söndag kommer mina föräldrar - med sig har de en massa flyttkartonger. Snällt!

Sen ska vi iväg till lägenheten så de också får titta på den, sen ka jag ta mig därifrån på något sätt...hur vet jag inte, vet bara att jag inte kan få skjuts tillbaka.  Men det får lösa sig på nåt ätt.

Jag hade skrivit ett långt och mycket bra inlägg - tillägnat mina vänner. Och en massa annat flummeri såklart.

Vad händer?

Datorhelvetet dog!!

Så ni får stå ut till imorgon bitti ;) *fniss*

Av någon märklig anledning, känns alltid lite bättre nu. Bara sådär.

Det är faktiskt konstigt hur människor reagerar ibland...

Att bli undanskuffad i nåt jävla hörn och bli sedd som någon utan känslor.

Fattar någon hur jobbigt det är?

Föe helvete. Jag finns också!

Den långa väg jag har gått, borde ha gjort mig starkare.

Jag trodde verkligen det!

Många andra också.

Men ändå, är jag den lilla grå musen som bara tittar på och ser dum ut.

Jag skriker och skriker, men inte ett förbannad ljud kommer fram.
Till någon. 

Jag vill inte.

Orkar inte. 

Men ändå, kan jag inte stå emot...

Jag försöker.Om och om igen...Nederlag på nederlag... :'( 

Idioten.

Det är jag.

JAG VILL INTE!!